Det småkulna vädret till trots, fylldes läktaren med den förväntansfulla premiärpubliken. Som på beställning tittade solen fram och regnet upphörde när de inledande tonerna av Pilutta-visan gick igång och publiken fick njuta fullt ut av Astrid Lindgrens klassiker.
Den 50-åriga sommarteatern firade med kaffe och bulle i pausen tillsammans med sommarteaterns tidigare medverkande. Många har gjort sin första roll på sommarteatern – så även Svenska Yles kulturchef, Linda Grönqvist, som vi träffar i vimlet. Grönqvist medverkade 1999 på Glims sommarteater och minns sin roll som bratwurst i Herman häst och Konrad ko med ett brett leende på läpparna:
Jag tror att bara det här att spela en korv var något så speciellt så att det glömmer man ju inte i första taget. Det var något jag inte förväntade mig att jag skulle kunna säga senare i livet; En gång så spelade jag en bratwurst.
I vimlet möter vi även skådespelaren Johan Aspelin som berättar att det var slumpen som avgjorde att han sökte sig med i Glims sommarteater:
Det var gammeldans i gymnasiet och jag skulle hyra en jackett av en bekant. Han visade samtidigt en annons i Husis om att de söker skådespelare till Glims och tyckte att jag skulle prova - och ja sa att ”ja visst, det kan jag”. Så på den vägen blev det: Då fick jag göra min första roll som Pelle Svanslös.
Aspelin medverkade även i produktioner på sommarteater åren 1998-1999 och 2005 och för honom öppnade sommarteatern upp intresset att fortsätta som professionell skådespelare:
Glims har betytt mycket för mig för det är där som de första stegen på min karriär togs och där jag på riktigt blev biten av teaterflugan. Så Glims och sommarteatrar överlag håller jag väldigt varmt om hjärtat.
En kväll av återförenande
Musikalartisten och skådespelaren Minna Kettunen-Engberg och f.d. mångåriga Glimsaren samt Finnsaren Tipi Olander återförenades på premiären. Båda medverkade i Pelle Svanslös 1998, Kettunen-Enberg som Bill och Olander som Måns. Man märker direkt att duon är glada att återförenas och skrattande berättar de om Glims-tiden och den gången det åskade under en föreställning:
Mitt under en föreställning kom det ett enormt åskväder över Glims. Minna var Nasse och satt i en plåtbalja och jag tog mig då friheten att säga att vi måste avbryta för jag tänkte att blixten slår ner och där far Minna. Då avbröt vi i 10 min och vår producent såg inte på det hela med helt blida ögon, minns Olander.
Vi tänkte på publiken – dom var ju inte så många där, men dom satt och darrade, livrädda. Och så minns jag att Glims golv var jättehalt så jag tror att vi alla skådespelare slinta omkring lite den föreställningen. Vi var alla helt leriga, skrattar Kettunen-Enberg.
Olander berättar att det var hennes chef som uppmuntrade henne att gå med i Madicken 1995 och i år sluts cirkeln eftersom det i årets upplaga är Olanders chefs barnbarn som spelar den ena uppsättningen av huvudrollerna Madicken och Lisabet.
Det var spännande och jättebra sammanhållning och på alla sätt en jätterolig och givande upplevelse. Finns eller Glims har varit ett sånt här startskott för sommaren och sommarteatersäsongen drar i gång. Jag tycker att det har brukat vara en av dom första pjäserna som drar igång och sätts upp. Så det har betytt sådär att sommaren har startat. Och så är det en sånhär speciell charm med sommarteatrar att det ofta är amatörer, så där finns en viss glädje. Jag vet inte, det är sådär ärligt. Bra stämning helt enkelt, berättar Olander.
Årets produktion av Madicken har lyckats skapa en välfungerande helhet som bjuder på nostalgi, sång och skratt sammanvävt med aktuella teman kring olika former av utanförskap. Bland premiärpubliken hördes mycket skratt och föreställningen gav också upphov till diskussion bland de minsta. ”Vad är en rotting?” frågade sig ett barn i publiken. Trots att Madicken-berättelsen äger rum för över 100 år sedan är dess teman relaterbara, föreställningen behandlar bland annat alkoholism och fattigdom.
Olander har också varit med i en uppsättning av Madicken, som spelades 1995 och kommer ihåg sin första och enda replik:
Madicken, vill du ha dom röda eller blåa skorna? Utöver det var jag en fågel på taket och en ringklocka.
Reportage av Camilla Martin